Sjukdomar och bilder från veckan

Sjukdomsveckan med stort S. Eller sjukdomsveckorna. Började med magsjuka hos några. Så kom en förkylning med halsont, öronvärk och en jobbig hosta, lite feber till mig. Den hoppade så över till Ellen och Björn, som blev ännu sämre än vad jag var. Vi lyckades också smitta ner Victor, chauffören.

– Ja, i bilen är det ju lätt för bacillerna att smitta, säger jag.

Efter en stund säger Victor:

– Jag drack tender coconut, det är därför jag har blivit sjuk.

Hm…jag hänger inte med här. Han tror inte på att förkylningen smittar? Och kokosnötvatten ska ju vara nyttigt, trodde jag.

När alla är så gott som friska, då passar Linnea på att få feber…Så hon är sängliggande idag. Och kompisen som skulle sova över idag hoppas vi kan komma på fredag istället.

Jag får syn på en skylt, som jag vill fotografera, genom bilfönstret. Precis när jag trycker av dyker ett ansikte upp utanför fönstret och jag flyger högt. Just vid den här korsningen får transvestiter befinna sig.

Jag drabbas av en skrattattack, men hinner i alla fall fotografera skylten innan bilen rullar vidare.

I väntan på utvecklingssamtal, parent-teacher-conference, läser Linnea för mig i biblioteket.

En dag kommer ett paket från Sverige! Tuggummi, godis och en film och ett litet brev <3. Känns underbart. Mina flickor bara älskar den här handstilen.

Genom bilfönstret får jag syn på en synnerligen överlastad liten lastbil.

Yogamorgon vid en annan plats, då teatern vi håller till på behöver altanen. Massor av mygg! Skön yoga med en kvinnlig instruktör idag.

På väggen vid yogan sitter ett konstverk, som jag gillar. Jag blir glad av energin och friheten.

Trubbel har bråda dagar. Nosen i marken och han dammsuger varje centimeter. Aptiten är inte vad den brukar. Löptik i närheten.

Då promenadtempot är avsevärt långsammare passar jag på att fota den här fina fjärilen.

Barnen är lediga på fredagen, då lärarna har utbildningsdag. Ett besök på Elan nailstudio med flickorna och lunch på Buzzinga. Statyn med porlande vatten fanns inte senast jag var här i november. Jättefint och härligt. En oas.

Fredag eftermiddag tillbringar jag och Linnea ett par timmar vid poolen. Jag misstänker att kallsupen hon fick i vattnet är den som gjort henne sjuk idag.

Fredagen avslutas med AW. Trubbel är med och lever upp, när det är full rulle. Många som vill leka med honom och klappa honom. Vilar mitt ibland alla människor. Han tar upp sin plats så självklart.

Första veckan, de flesta av oss har ännu semester

Tränar lite lätt på klubben, crosstrainer och cykel. Med musik i öronen – gillar’t.

Ellen vill också gå på yoga. Ytterligare en matta inhandlas. Och testas av Linnea. Den får godkänt. Ellen hänkar på yoga och hon gillar det. Och jag gillar att hon är där 🙂 Och jag gillar att Manish ska stanna. Han flyttar inte, som han hade tänkt 🙂

Karin och jag går verklighetspromenaden. Där har det hänt en del på två månader. Nya ”hus” och hus som försvunnit och kvar finns bara en hög av trasiga tegelstenar.

Här hänger ett par barn utanför ett litet krypin.

Minns ni lilla kalven? Den har vuxit, men inte så mycket som jag trodde.

De här två figurerna kommer mot oss i slow motion. Känns lite obehagligt nära, när de passerar. Pust! De är inte ett dugg intresserade av oss, tack och lov.

Den här figuren kom plötsligt på att den vill passera över till andra sidan. Så då gör den det. Det syns inte på bilden – det passerar alla möjliga fordon. Alla saktar in utan knot och låter kossa mu passera i sakta gemak. Här talar vi mindful ko.

Karin och jag tycker det är fler fordon än tidigare och nära som fan kör de. Och tutar. Förstås…

Jag vill på kul och för att jag tycker det är lite spännande gå till en Ayurvedaklinik. Här hittar vi en 🙂 . Eller kanske inte, förresten 🙂  Karin och jag väljer att leta vidare.

 

De här ”husen” stod uppe på jordhögen förut. Nu är jordhögen borta, så de har flyttat ner till marknivå.

Det här huset var bara grå betong och under uppbyggnad när vi for. Nu ser jag att några har flyttat in.

 

Från ”verkligheten” till favvis-stället, oasen vid Lake View Farm, Buzzinga. En välbehövlig sen lunch efter att ha varit på tygaffären ”Aarcees” och beställt dynor och gardiner av en väldigt trevlig och språkbegåvad man. Paniken steg hos mig, när jag skulle välja tyger och minnas hur Johan och jag räknat ut måtten. Mannen var lugn och systematisk. Och han pratade språk med oss. Frågade om svenska ord och uttal. Hjälpte min panik-hjärna att hejda sig. Plus att Karin fanns där, som stöd 🙂 Jo, jag lär mig sakta, att be om stöd.

 

På fredagseftermiddagen är det ”Student orientation day” på Stonehill på eftermiddagen. Ledningen informerar, lärarna presenteras, möjlighet att prata med olika enheter på skolan, eleverna träffas en liten stund i sina nya klasser med sina nya lärare. I Sverige skulle jag nog inte gilla att klasserna och lärarna byts varje år. Här reagerar jag knappt. Och är det någon reaktion alls inom mig, så är den positiv. Vi får alla en positiv känsla av eftermiddagen. Det kan vi behöva efter vårens dippar och kämpande. Att veta, när det är som kämpigast, att det kommer fina och roliga stunder, det är mycket värt.

På vägen hem regnar det. Mycket.

En taco- och spelkväll hos Wickboms blir en taco- och spelkväll hos Callins, då vår diskmaskin strejkar. Björn njuter av alla tjejer 🙂 eller inte.

 

Little Big Planet samlar barn och unga. Björn har dragit hem. Så fort han svalt sista tuggan 🙂 sa han tack och hej.

När alla är mätta och belåtna spelar vi  ”Med andra ord”. Karin, Roger och Johan utklassar oss andra.

Första veckan i Indien har varit skön. Barnen verkar må bra, om än lite motvilliga till att skolan drar igång igen. Johan jobbar från tidigt till sent. Vi ses inte så mycket. På gott och ont. En dust med maiden har jag klarat av. Vacklade till och hämtade upp. Det är svårt att förstå riktigt vad som händer, svårt att tolka, trots att jag är rak, så får jag inte raka svar. Jag vill reagera enligt gamla system och lägga allt på mig, dra på mig min glada mask och låtsas som ingenting. Och jag gör inte det.

Vi börjar så smått förbereda för höstens besök. Det känns så roligt.

Så. Vi landar lite sakta. Maja har sovit hos Linn. Knappt sett henne senaste dygnet. Björn kör paintball med sin skolkompis Damien, med pappa Johan och Roger. På måndag drar skolan igång. Får se hur det går. Ett andetag i taget.

Veckan i bilder

Onsdag

På verklighetspromenaden träffar träffar Karin och jag den här före detta grodan. Jättefin grön färg.

Vi diskuterar att vi borde ha olika fototeman under våra promenader. Idag blir det allt möjligt.

Kolla tjusiga horn! I love ko-bilder.

Lite framför kossan får vi syn på det här och vill fota. Något guda-likt? Då börjar kossan röra sig mot oss…

Vi får lite mer fart på fötterna…

När vi svänger runt ett hörn kommer dessa, som häromdagen låg och och gonade sig i morgonsolen. Idag är det ingen rast, ingen ro.

Det regnade kraftigt kvällen före. Människor hänger filtar och kläder på tork. Hunden tycker jag står för länge och fotograferar. Den börjar morra. Jag väljer att gå vidare.

Samma ställe som ovan, bara fotat lite längre ner på gatan.

Vi funderar på hur det är att bo på en röd jordhög i det kraftiga regn som föll kvällen innan. Rinner ”golvet” undan då?

Vi går vidare. Här hänger lite till tork.

Och där tycks någon bo.

Den här vägen leder till den rofyllda ”körsbärsdalen”. Vi väljer bort ”körsbärsdalen” till förmån för något mindre leriga skor och ben och går en lite längre runda.

Åter i Palm Meadows möter jag en märklig prick, en svensk, på väg till jobbet.

Yogaövningar i morgonsolen efter verklighetspromenaden. Ah…Trubbel mediterar….Glad att ha sällsis i trädgården. Här vill han aldrig vara ensam ute. I Sverige fick vi knappt in honom.

På eftermiddagen inträffar något ytterst sällsynt. Jag fångar Björn på bild. Och med hans tillåtelse dessutom.

Jag fortsätter med mina drycker. I den här finns mango, äpple, lime och ingefära. Mums!

Torsdag

”Tech fair” på Stonehill. Primary på förmiddagen. Middle på eftermiddagen. Alltså en heldag för mig på Stonehill. Tyvärr är den senare delen av dagen rätt oorganiserad, vilket gör mig förvånad. Alla deras tillställningar har hittills varit väldigt välordnade. Jag missar Majas presentation av en film. Linnea visar mig en animerad film, som hon gjort. Hon visar också lite olika appar de använt i undervisningen. Sen går vi och tittar på vad andra visar.

Ellen vinner ett pris för grafisk design eller något sådant. Hon skrattar och säger att ”Hur fula var då de andra om vår vann?” Det framgick inte. Hur som helst så har hon öga för design.

På lunchrasten hämtar Linnea och två klasskompisar hopprep.

 

Fredag

”Reality check”, morgonpromenad utanför muren med Karin och Anne.

 

Plåtskjul mellan lite bättre bostäder.

Kalven igen. Den är så söt. Det som kom ut ur både kalven och mamma mu i andra änden tyder på att de intagit något som magen inte gillade…

Levande små tippor pickar omkring.

En död kråka med sina ännu levande artfränder kraxande i träden ovanför. I väntan på att sätta i sig sin döde vän?

Kossorna betar vid ”sjön”. Jag har svår att se att där är en sjö, men det är det visst.

Det sitter någon och uträttar sina behov en bit bort. Känns lite dumt att fotografera, men tänkte att jag kommer inte bli trodd utan bildbevis…

Skjul med paraboler.

Resterna av det som en gång var en död katt…

När vi kommer in i ”Körsbärsdalen” lägger sig allt oljud och ett lugn råder.

Lördag

Vacker lilja (?) i trädgården.

Det känns fint att diska med Grumme i Indien.

Promenad till Buzzinga med min triss i damer, Ellen, Maja och Linnea.

Återvinning

Simba-look-alike i form av en vildhund. En aning mindre i formatet och dessutom en tik. Men i alla fall.

Nu lämnar vi oasen Palm Meadows och kliver ut utanför muren. Det är 37 grader enligt väderappen.

Ljuset är så dåligt på den här bilden. I det mörka partiet bakom tjejerna sätter några hönor livet till…Det känns på lukten…

En hög. Bara så där. Mitt på gatan.

En långa radda av krukor till försäljning på andra sidan gatan.

Några män säljer kokosnötter. Högen närmast är alla skal.

Oj, ett hål i gatan igen.

Framme vid Lake View, oasen som innehåller favvis-fiket Buzzinga. Utanför står Ganescha (tror jag det är).

Lugnet återvänder. Maja är röd som en kokt kräfta.

Söt lemonad släcker törsten. Maja antar en mer normal hudfärg.

Just idag går de här flip-flopsen med Ellen. För några år sedan fick jag dem av en gammal elev, som flyttade till Brasilien. Nu är de ute och går i Indien. Vem hade anat det då? Nu vilar jag mig på den elevens berättelse, om sin anpassning till livet i Brasilien och hur svårt det var. Och. Att det vände och blev bättre och ganska bra till och med.

För ett kort ögonblick tror jag ”Plötsligt händer det”, men det gör det inte. Vi får inte maten samtidigt idag heller. Men gött är det. Maja, som blivit en riktig magermask får vänta på sin mat.

Haha, jag försöker sitta så att så få kroppsdelar som möjligt ska nudda varandra…

En skylt på Buzzinga 😀

Victor hämtar oss, för Linnea orkar inte gå tillbaka i värmen. Ganska skönt att åka bil ändå. Vi cyklar till När-Ica i Palm Meadows.

Tre myggbett i pannan. Inte finnar. Nej, svenskar, tre stycken, de med.

Följ med på en cykeltur från ”När-Ica” till 12:an.

 

 

Annorlunda påskafton

Annorlunda påskafton. Annorlunda är ett bra ord. I skolan använde jag det ofta, för att få elever att våga, att ta en risk: ”Det blir inte fel, det blir bara lite annorlunda. Och förmodligen sitter någon annan i klassrummet och tänker ‘vågar hen, så vågar jag’ ”. Många föräldrar (?!) har gillat uttrycket. Och jag med.

En annorlunda påskafton. Ca 35 grader ute. Vi befinner oss 800-900 mil hemifrån. Det luktar annorlunda. Det låter annorlunda. Det känns annorlunda. Det ser annorlunda ut. Det smakar annorlunda. Det ÄR annorlunda.

Långsam morgon. Långsam frukost. Maja och Linnea la patiens under tiden. Oj, vad jag gillar att höra deras engagemang i kortspelet!

Kaffe och bok i sängen. Mariekex (smakar inte som hemma) till Trubbel. Allt enligt lördagens lunk. Han fick dock inte komma upp i sängen, så som han brukar hemma.
Träning sedan. På Palm Meadows club. Tillsammans med Ellen och Johan. Jag cyklade 2 mil. Skönt. Slog inga rekord, trots upplevelsen av att trampa på ordentligt. Nåja. Det var skönt. Solhälsningen på yogamattan hemma. Ah…

 

Diskussion med vår fina maid om gårdagens kvitto. När jag tyckte de få livsmedlen hon skulle handla verkade lite väl dyra (fast egentligen rör det sig inte om mycket pengar, ca 70 kronor, 700 rupier), så anade jag oråd och kontrollerade kvittot. Där fanns diverse varor, som inte stod på listan. ”Åh, jag sa ju åt honom att göra separata kvitton! Jag handlade lite godis till ungdomarna hemma.” Hon gav tillbaka 500 rupier.

Hon visade mig glas-skålar hon köpt, helt på eget bevåg, att ha soppa i. Fina i och för sig, men jag vill inte ha. Döm om min förvåning, när jag inser att jag ser henne i ögonen och säger, vänligt men bestämt: ”det var snällt av dig, att tänka på oss. Jag vill ändå att du lämnar tillbaka dem. Jag vill köpa mina egna skålar.” Det är annorlunda. Jag skulle, enligt gamla mönster ha tänkt:

”Äh, de kostar ju bara 30 kronor. Jag kan ju alltid ha glass eller nåt i dem. De är ju inte direkt fula i alla fall.” Och så hade jag hållit god min. Inte idag. Jo, det gnager lite i mig. Och det är så jävla skönt. Tack, för den övningen, kära maid.

Dags för lampköp. Fick med mig alla barn, även min tonårige son, som jag mest ser i vågrätt läge just nu. Och med fett hår. Var så nära att bryta mitt löfte idag, att inte påpeka, när han behöver duscha. Gick ett varv extra, andades, funderade och beslöt att hålla mitt löfte till honom. Köpte lampor. På finbutiken ”Ebony” i Lake View. Flickorna fick manikyr. Lunch och kaffe på favvisfiket ”Buzzinga”. Ingen sill. Ingen lax. Inget ägg. Inget lamm (ingen förlust 🙂 ). Ingen påsktårta. Inga påskägg. Och mysigt ändå. Skratt och prat med familjen. Gnabb mellan syskonen.

Linnea

Ellen

Maja

Det tar fyrtio minuter att betala och paketera 3 stycken lampor. Försäljaren föreslår att jag ska be chauffören hämta lamporna.

Tappra selfie-försök

Cappuccino i värmen – mums!

Dålig bild… Chauffören och lampförsäljarens hantlangare småpratar efter att ha burit lampor, alltmedan vi myser på fiket…

Väl hemma, en Trubbelprommis med Johan. Gjorde ett nytt försök med uttunningssaxen på Trubbel sen. Borstade. Klippte. Hittade två sår. Klippte rent. Tvättade. Bannade hundens tunga, som når överallt. Jäklar vad den är lång. Jäklar vad Trubbel är vig, när det behövs. La på handsprit, satsumasdoft, med förhoppningen att det är för äckligt att slicka. Nej, det hjälpte inte. Mina höga ”sch” hjälper dock.

Nyprommenerad, nytrimmad, nylekt vilar han ut på det svala golvet.

Avslutar dagen med att titta på ”Tjockare än vatten” med flickorna.

Innan läggdags bär Johan ut den här fina, som satt på vår vardagsrumsgardin.

Ja, det var en annorlunda påskafton. Ja, det var en mycket fin dag. Glädje och tacksamhet i hjärtat.