Annorlunda påskafton

Annorlunda påskafton. Annorlunda är ett bra ord. I skolan använde jag det ofta, för att få elever att våga, att ta en risk: ”Det blir inte fel, det blir bara lite annorlunda. Och förmodligen sitter någon annan i klassrummet och tänker ‘vågar hen, så vågar jag’ ”. Många föräldrar (?!) har gillat uttrycket. Och jag med.

En annorlunda påskafton. Ca 35 grader ute. Vi befinner oss 800-900 mil hemifrån. Det luktar annorlunda. Det låter annorlunda. Det känns annorlunda. Det ser annorlunda ut. Det smakar annorlunda. Det ÄR annorlunda.

Långsam morgon. Långsam frukost. Maja och Linnea la patiens under tiden. Oj, vad jag gillar att höra deras engagemang i kortspelet!

Kaffe och bok i sängen. Mariekex (smakar inte som hemma) till Trubbel. Allt enligt lördagens lunk. Han fick dock inte komma upp i sängen, så som han brukar hemma.
Träning sedan. På Palm Meadows club. Tillsammans med Ellen och Johan. Jag cyklade 2 mil. Skönt. Slog inga rekord, trots upplevelsen av att trampa på ordentligt. Nåja. Det var skönt. Solhälsningen på yogamattan hemma. Ah…

 

Diskussion med vår fina maid om gårdagens kvitto. När jag tyckte de få livsmedlen hon skulle handla verkade lite väl dyra (fast egentligen rör det sig inte om mycket pengar, ca 70 kronor, 700 rupier), så anade jag oråd och kontrollerade kvittot. Där fanns diverse varor, som inte stod på listan. ”Åh, jag sa ju åt honom att göra separata kvitton! Jag handlade lite godis till ungdomarna hemma.” Hon gav tillbaka 500 rupier.

Hon visade mig glas-skålar hon köpt, helt på eget bevåg, att ha soppa i. Fina i och för sig, men jag vill inte ha. Döm om min förvåning, när jag inser att jag ser henne i ögonen och säger, vänligt men bestämt: ”det var snällt av dig, att tänka på oss. Jag vill ändå att du lämnar tillbaka dem. Jag vill köpa mina egna skålar.” Det är annorlunda. Jag skulle, enligt gamla mönster ha tänkt:

”Äh, de kostar ju bara 30 kronor. Jag kan ju alltid ha glass eller nåt i dem. De är ju inte direkt fula i alla fall.” Och så hade jag hållit god min. Inte idag. Jo, det gnager lite i mig. Och det är så jävla skönt. Tack, för den övningen, kära maid.

Dags för lampköp. Fick med mig alla barn, även min tonårige son, som jag mest ser i vågrätt läge just nu. Och med fett hår. Var så nära att bryta mitt löfte idag, att inte påpeka, när han behöver duscha. Gick ett varv extra, andades, funderade och beslöt att hålla mitt löfte till honom. Köpte lampor. På finbutiken ”Ebony” i Lake View. Flickorna fick manikyr. Lunch och kaffe på favvisfiket ”Buzzinga”. Ingen sill. Ingen lax. Inget ägg. Inget lamm (ingen förlust 🙂 ). Ingen påsktårta. Inga påskägg. Och mysigt ändå. Skratt och prat med familjen. Gnabb mellan syskonen.

Linnea

Ellen

Maja

Det tar fyrtio minuter att betala och paketera 3 stycken lampor. Försäljaren föreslår att jag ska be chauffören hämta lamporna.

Tappra selfie-försök

Cappuccino i värmen – mums!

Dålig bild… Chauffören och lampförsäljarens hantlangare småpratar efter att ha burit lampor, alltmedan vi myser på fiket…

Väl hemma, en Trubbelprommis med Johan. Gjorde ett nytt försök med uttunningssaxen på Trubbel sen. Borstade. Klippte. Hittade två sår. Klippte rent. Tvättade. Bannade hundens tunga, som når överallt. Jäklar vad den är lång. Jäklar vad Trubbel är vig, när det behövs. La på handsprit, satsumasdoft, med förhoppningen att det är för äckligt att slicka. Nej, det hjälpte inte. Mina höga ”sch” hjälper dock.

Nyprommenerad, nytrimmad, nylekt vilar han ut på det svala golvet.

Avslutar dagen med att titta på ”Tjockare än vatten” med flickorna.

Innan läggdags bär Johan ut den här fina, som satt på vår vardagsrumsgardin.

Ja, det var en annorlunda påskafton. Ja, det var en mycket fin dag. Glädje och tacksamhet i hjärtat.